Stationshuset stod klart 1891, ett typhus i en modell som fått namnet Åshammar, efter en station med det namnet norr om Storvik. Typhuset ritades av SJ:s huvudarkitekt AW Edelsvärd. Han beskrev stationshuset som "rektangulärt, billigt och ändamålsenligt". Samtliga stationshus mellan Östersund och Storlien är av denna modell. Stationsbyggnaden i Åre hör så småningom samman med ett parkområde omedelbart ovanför. Parken inleds med den så kallade Grottan, en fontän som inramas av en välvd dubbeltrappa av kullersten och kalksten. Grottan ritades 1913 av SJ-arkitekten Folke Zettervall och byggmästare var Mårten Ohlsson från Totten eller "byggmårten" som han kallades. Stenhuggarna var många, bland annat Måns Olsson från Frönäset och Carl Petter Wickström från Björnänge. Stationshuset och grottan utgör nedre delen av den vertikala axel som fortsätter med bergbanestationen och slutligen Östra platån. Axeln är ett riktmärke i Åres "centrumplan" och en avgörande faktor i dess karaktär.
Vid järnvägen, mellan Åresjön och Åre torg